Om Jay

Gästbloggare och nygammal jägare med rötter i den amerikanska södern

HJORT_crop

Jag fick mitt första gevär när jag var 5 år gammal. Min far ansåg att ett litet Daisy Red Ryder luftgevär var helt passande för en femåring och under några år levde alla tomburkar farligt i mina kvarter. Nästa steg blev ett salongsgevär. Kanske inte helt passande för en 9-åring, men jag ville så gärna hänga med de andra pojkarna på ekorrjakt. På sommarnätterna jagade vi grodor som vi sedan skänkte till den fattiga gamla damen som bodde i en liten stuga utan el. Hon var lika tacksam varje gång vi kom med grodlåren. Spinkiga, myggbitna småkillar i shorts med svaga ficklampor och varsin 22:a. När vi blev äldre fick vi ibland följa med på tvättbjörnsjakt. En jaktform som inte är helt olik den svenska drevjakten,
förutom att den sker nattetid med coonhounds med gaslyktor som enda ljuskälla.

När jag var 12 ansågs jag stor nog att hantera ett hagelgevär kaliber 12. Första hagelbrakaren blev en enkelskottshistoria som sparkade som en åsna men som gav mig inträdesbiljetten till sommarens duvjakter över sojafälten. Dessutom var det extra passande att vapenhantering och skytte ingick i idrottsundervisningen på mellanstadiet och under vårens gympalektioner sköt skolbarnen lerduvor vid fotbollsfältet. Helt normalt för min barndoms North Carolina- :)

Givetvis blev det fler vapen och många jakter med familjen och vänner under åren. Allt var frid och fröjd ändå fram tills jag blev kär i en söt aupairflicka som talade med en spännande brytning. Flickan lockade så småningom med ett nytt liv i Sverige och vips gick flyttlasset… eller snarare ryggsäcken, över Atlanten i början av 90-talet. Livet bestod sedan av att lära sig ett nytt språk och nya seder och åren flöt på med barnuppfostran, husköp och studieskulder. Så småningom återuppväcktes mitt intresse för jakt. Det började med en inbjudan till en jakt på skogsfågel i Dalarna förra året. Det blev några fantastiska dagar i Dalarnas djupskog med gamla vänner och nya bekantskaper. Jag tilltalades direkt av kamratskapet, planeringen, frustrationen… jakten helt enkelt. Några fåglar blev det inte för min del men en god vän och jag bestämde oss för att ta jägarexamen senare under hösten och på så viss kom jag in i jakten igen.

Nuförtiden ägnar jag mycket av min fritid åt att planera och genomföra jakter efter tabellen och mitt nygamla intresse har bjudit på många fina (och ibland mindre roliga) upplevelser. Jag anser att jag fortfarande är under upplärning och är definitiv nybörjare. Jakt i Sverige skiljer sig enormt mycket från USA men visst finns det liknelser. Ni kommer att kunna följa med mig på mina resor, iakttagelser och funderingar kring vad jag anser är mest naturliga sättet att leva.

//Jay

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>