Eftersök – Jackson, en tapper vovve, men vad hjälper det!

IMG_0123
Lördagen var tänkt att bli en trevlig dag ute i naturen i goda vänners lag. Rådjursjakt var vad som stod på menyn för dagen. Samling vid 8.30 vid den stora stenen som nu mera räknas som vår vanliga samlingsplats. D.v.s. den stora sten som är konverterad till jakthydda med grillplats och som tjänar våra syften som utgångspunkt för de flesta aktiviteter vi ägnar oss åt. Det är en trevlig plats i skogen under stora furor och annat där vi samlas tidigt på morgnarna för att insupa den första koppen kaffe framför den värmande knastrande elden. Naturligtvis så även denna dagen.

Inte visste jag då när jag satt där att denna dagen skulle lära mig mycket nytt och att den inte skulle bli som jag förväntat. När man ser tillbaka på dessa dagar som började här är det med blandade känslor.

Vi släppte hunden som skulle dreva för dagen strax efter att alla skyttarna var på plats och det dröjde inte länge förens han fick upp tre stycken djur som han drev mot en av skyttarna. Två smällar ekade över skogen och jag kände genast en viss glädje att vi hade lyckats så snabbt och att det var roligt för den skytt som nu fällt ett djur. På radion hördes en röst som sa att han skjutit men inte sett om det träffat. Jaktledaren ropade att skytten skulle gå fram och se om han såg något och om det låg något djur i den närmsta omkretsen.

Skytten rapporterade att han inte hittat något djur eller spår av att den träffats. Som tur var marken täckt av ett tunt lager snö så att spår av klövar och blod borde synas ganska väl. Dagen var som gjord för spårande och jakt. Något kallt med sina 13 minusgrader men som man brukar säga så är det kläderna som gör mannen!

Efter en liten stunds rådslag över radion bestämde vi oss för att samlas och att eftersök skulle inledas. Vi hade ett flertal hundar att tillgå men ingen som gått ett skarpt eftersök. Den hund som hade tränats mest för detta var Jackson. Alla de tester jag har utsatt honom för i eftersök har han klarat bra och jag var övertygad om att det skulle funka även när det gällde. Dessutom tyckte jag det skull bli spännande att testa honom i ett skarpt läge.

När ca en timma hade gått begav vi oss till skottplatsen för att göra en skottplatsundersökning. Enligt skytten hade han avlossat skotten på ca 5 meters avstånd och man såg tydligt ena skottsalvan i snön som han hävdade att det var en klar miss. Det andra skottet trodde han var en träff. Inget blod eller päls gick dock att se på platsen. Jackson kände naturligtvis doften så fort han kom på plats och man såg tydligt hur det sprätte i hela kroppen på honom. När man väl sätter på honom halsbandet och spårlinan vet han precis vad det handlar om.

Han drog genast åt fel håll och började bakspåra men eftersom inte skytten var helt klar på var djuren tagit vägen efter skottet så lät jag honom följa det spåret ett tag för att se om dom tagit samma väg stillbaka. Men inga klövar som gick i den riktningen och ej heller några blodspår gick att finna. Så det var bara att ta sig tillbaka och börja om. Skottplatsen var ganska upptrampad så det var inte lätt att se något spår därifrån men efter efter en stund så hittade Jackson ett spår som tog oss i en annan riktning. Det syntes inga blodspår men vi lät honom hållas. Han visste säkert bättre en oss.

IMG_0119

Rådjurslega med blodspår

Han tog oss in i de värsta tänkbara snåren jag kunde tänka mig och strapatsen var inte helt enkel. Jag var tvungen att släppa honom flera gånger bara för att komma igenom och loss. Tack vare min nyinförskaffade gps med halsband så återfanns han snabbt då han inte heller kom långt utan att fastna. Efter ett antal svåra hundratals meter i spåret han följt fann vi en lega med blod. Det var skönt att få det bekräftat att det var rätt spår vi följde då vi inte kunnat se något blod på vägen dit.

Bara några meter därifrån hittade vi lega nummer två, även den med lite blodstänk i. Min tanke i detta läge var att rådjuret inte kunde vara mycket skadat. Inga tydliga blodspår på vägen hit och bara en halv tesked i varje lega. Troligtvis ett djur som skulle kunna fortsätta länge var en av mina mera pessimistiska tankar. Denna tanke visade sig dessutom vara väldigt korrekt. Vi fortsatte spårandet igenom den fruktansvärda slyn som detta område utgjordes av, d.v.s. under en (som det kändes) mindre evighet. Vi såg samma spår som hunden och visste att det var rätt väg som vi tog. Inga blodspår gick dock att se men vi var ganska övertygade om att vi var på rätt väg.

IMG_0120

Kalvlega

Efter ett tag så vart det en himla fart på jycken och vi trodde att han stött på djuret i fråga, det visade sig dock att han klivit rakt in i en mindre familj älgar som tog en tupplur. Man såg tydligt vad som var ko och kalv i legan och att dom varit där en stund då hela området var upptrampat.

Vi kunde inte lokalisera några utgångspår av rådjuret härifrån. Hunden däremot ville bara följa efter älgarna och där dom sprungit iväg. Vi gick tillbaka för att se att vi verkligen var rätt och mycket riktigt gick djurets spår rakt in i legan. Rådjuret måste typ ha hoppat över älgarna där dom låg. Vi bestämde oss för att flytta några skyttar till ett område nedanför och släppa hunden med förhoppning att djuret i fråga fanns framför oss. Jackson spårade ett bra tag till en annan öppning där vi senare innan skymning hittade en övergång på vägen med ett par blodstänk och en lega nervid sjön som det också var några få droppar blod i.

Nu hade vi hållit på många timmar och både vi och hunden var väldigt frusna och trötta. Jackson ville inte längre röra sig utan jag var tvungen att lyfta in honom i bilen. Vi bestämde oss för att bryta och återkomma på morgonen dagen efter. Hemma så fick jag bära hunden var han än skulle. Han vägrade röra på sid. Jag blev lite orolig för honom och bäddade ner honom under en varm filt i soffan för att ta igen sig.

Nya friska tag

Nya friska tag – Jackson söker kärlek!

Till morgondagen hade vi tagit in ett mycket erfaret eftersöks ekipage och det kändes som om vi skulle kunna ha tur att återfinna det skadade djuret. Vi började där vi hittat övergången dagen innan och hunden tog fart in i skogen för att snabbt hitta var djuret tagit nattlega. Ett flertal legor gick att hitta i det slyområde som djuret varit i under natten och på morgonen.

Tyvärr var denna dag ändå kallare med sina 18 minusgrader och både hund och manskap blev frustrerade efter att inga utgångsspår gick att hitta.  Dom gick mer eller minera bara runt i sina egna spår utan att hitta något nytt. Efter ett antal timmar beslöt vi oss för att släppa hunden och se var den tog vägen. Tyvärr gick han bara omkring och letade utan att hitta något spår. Det var tydliga blodspår runt legorna men alla såg ut som dom kom från kvällen innan och natten. Inga nyare spår som det inte var en massa snökristaller i.

Efter en stunds rådslag bestämde vi oss för att släppa in Jackson igen som nu fått en god natts sömn. Tyvärr så tog han bara samma spår som den andra hunden hittat. Jag bakspårade ett tag tills vi skrämde upp två nya rådjur som inte såg skadade ut och betedde sig helt normalt. Vi kunde inte annat än att släppa dom. Vi började cirkulera runt marken för att se om vi kunde hitta några som helst spår efter djur på väg bort i från slymarken som vi befann oss i. Tyvärr utan någon som helst lycka.

Vad kan man då säga om detta? Vad gjorde vi för fel? Kunde vi gjort något bättre? Det hade vi säkert kunnat. Att vi troligtvis hade ett väldigt lätt skadeskjutet djur i våran såt är nog ganska säkert. Men vad skulle vi gjort för att spåra upp det snabbare, ringt in det mera erfarna eftersöksekipaget redan från början?  Antagligen! Personligen tyckter jag att Jackson följde spåren väldigt bra men att han inte orkade till slut kan väl inte skyllas på honom, möjligen på mig som lät honom hålla på för länge.

Många tankar snurrar i huvudet efter en sådan här händelse, det är faktiskt det första skarpa eftersöket jag har varit inblandad i. Jag kan bara säga att jag lider med skytten som missade och att jag är glad att det inte var jag. Vad är inte en jägares värsta mardröm om inte det här? Skadeskjuta ett djur som orsakar ett stort eftersök och det inte går att hitta? Jag kan inte tänka mig något värre! varken för jägaren eller djuret!

Nu ska väl också tilläggas att vi inte gav upp helt efter dom två första dagarna utan att vi faktiskt skickade ut ett ekipage till den tredje dagen och ordnade ett drev den fjärde dagen…..utan lycka!

Men jag lyfter på hatten till min hund som var otroligt duktig och tapper. Trotts istappar i skägget och en stelfrusen kropp så höll han ut i två dagar. Även under drevjakten den fjärde dagen drev han rådjur till skyttarna men inga som såg skadeskjutna ut :( Låt detta bli en erfarenhet rikare för oss som vi kan ta lärdom av! Dessutom hoppas jag att djuret läkt fort och mår bra eller att det somnat in fridfullt under någon gran i kylan!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>